Ursäkta för alla down ja har. Men jag har perioder då ja får flashbacks å får bit för bit arbeta med vad som hänt under killarnas resa. Så mycket annat i livet har kommit i vägen så ja har inte fått chansen att arbeta med det på en gång. Men de får ja visst ta.. 
 nu kom det tillbaka ett minne från då killarna var 3 dagar gamla. Då de kritiska börjat för Bobby. Ja hade än så länge bara viskat å pratat lite me killarna, man e ju så blottad till all personal som är intill en. Men nu var jag å Bobby själv, Jonas kanske var hos Loke eller i rummet å det var bara en i petsonalen vid bordet. Så första gången sjöng jag Bob Marley, three little birds ♡ 
"Bobby, Don't u worry about a thing,
Every little thing gonna be alright,
Don't worry about a thing,
Cause every little thing gonna be alright"

Ja grät å han låg där helt spänd. 
Så säger sköterskan; 
Hans syresättning gick upp till 100 när du sjöng. 

Alltså. De va helt magiskt. Ni som har prematurer eller barn som behövt andningshjälp annars måste förstå hur fint det var. ♡ 



Å nu hör ja han ligga å sjunga inne i deras rum. Underbara små människor ♡ 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress